fredag, maj 16

Konstigt hur livet kan bli. När jag var ung trodde jag att jag var odödlig och hela livet som var sååå låångt låg framför mig. Sedan skaffar man familj och har ett antal roliga men också rätt kämpiga år tills barnen är självgående och man får fritid igen :-)
Sedan kommer tiden då man har ett jobb, tjänar så att det går runt och börjar göra allt det där man inte hade tid eller råd med förut. Resa, köpa sjysta prylar. Sen blir ens livskamrat allvarligt sjuk och där står vi, snuvade på de där åren när vi skulle göra allt det vi drömt om. Det är nu man inser att det inte fungerar med uppmuntrande tillrop i stil med "tänk positivt", "det kunde varit värre". Jag är nära att slå ihjäl den som säger något sådant. Livet är orättvist och dystert. Ändå måste man kämpa vidare och försöka gjädja sig åt något man kan göra, som sitta i trädgården och lukta på blommorna.
Våren är äntligen här! Jag planterar om mina tomater och blommor så att de ska vara riktigt stora och fina när jag sätter ut dem.
Ikväll har jag frikväll, för en gångs skull ensam hemma. Det känns underbart - så länge det varar. Konstigt att man kan njuta så mycket av att ingen kommer och pratar, eller tycker att det är dags att äta, eller kommenterar TV-programmet... Jag har läst tidningarna som kom med dagens post; en trädgårdstining och en datatidning. För tillfället mina största intressen.